Neggofilmer och lite om passmakeri!

Har varit med syrran och fixat mitt pass idag hos polisen och även om vi fick köa i över 3 h så var det ändå en bra dag eftersom vi under kötiden (160 nr ca) hann vara och käka sushi till lunch och vi var på Movieline där jag köpte några billiga serier jag ska skriva om sedan. Var på det stora hela trevligt! Tror att jag blev snygg på fotot också och det tar bara en vecka att få det!

Medan jag var på Movieline så funderade jag över och vi diskuterade lite sådana filmer som är typ draman och allt går åt helvete för alla som t ex den hemska med välspelade Requiem for a Dream. Jag blev som de flesta väldigt ledsen och berörd när jag såg den, men ärligt talat, varför slutade filmen just när allt blir som värst? Det kan ju hypotetiskt sett bli bra sedan, inte perfekt kanske, men bra.

Killen som fick armen amputerad, skulle inte han kunna t ex tillfriskna från sitt missbruk, att amputationen är det som får honom att inse att han verkligen måste sluta och så kanske han blir nykter och glad och kanske skulle bli informatör om drogmissbruk eller något istället. Man kan faktiskt leva även om man fått amputera, även om det såklart är fördjävligt.

Och tjejen som hamnar i massa hemska sexgrejer hon mår dåligt av, man kan också återhämta sig och sedan bli bra. Rent fysiskt var hon ju inte helt dålig (typ HIV osv vad jag minns) och inte heller psykiskt än...

Och den stackars äldre kvinnan som fick psykos av droger och hamnade på sjukhus med elchocker, visst, där är det väl värre pga åldern och hälsan, men de ger faktiskt elterapi till folk för att det hjälper ibland, så kanske blev hon frisk igen och kunde må bra?

De kunde faktiskt hypotetiskt sett alla få bra liv igen... Ändå väljer de att avsluta filmen när allt är som sämst så man bara ska må dåligt när man sett den. I efterhand, nu flera år sedan jag sett den, så har jag också sett folk (tyvärr) i liknande och t o m värre sits och vissa har avlidit, men andra mår faktiskt bra idag! Mot alla odds!

Tycker att det är dumt med trenden av negativism och hopplöshet. För att man går igenom en riktigt djävlig period i livet så betyder det inte att det alltid är kört efteråt. Ibland är det ju det, förstås, men man ska väl inte utgå ifrån det.

Negativa skitfilm.

Min egen version av filmen slutar inte som på dvdn i alla fall!:)

Persbrandt är lite knasig

Jag har alltid haft svårt för skådespelaren Mikael Persbrandt. Han verkar lite elak och divig och jag brukar inte gilla filmerna han är med i eller hans insatser, samt att han verkar ha svårt att hålla sig nykter bakom ratten och det är i min värld väldigt illa.

Jag tänker liksom att visst, alla kan göra misstag, men när Persbrandt som är 50-årig tvåbarnspappa medvetet gör valet att istället för att tänka på sin familj tycker att det är värt att dra linor med kokain på krogen och sedan sätta sig full och hög bakom ratten på en bil, det är korkat så man knappt tror att det är sant.

Man kan tycka vad man vill om ifall det ska vara okej enligt lagen att använda kokain men att göra det ÄR olagligt och att bryta mot lagen på detta onödiga vis när man har barn visar ju vad man prioriterar i livet. Inte direkt att vara en god förebild för sina barn eller att man faktiskt kunde ha kört på någon av misstag i fyllan och villan, eller orsakat sin egen död och förstört för dem som älskar en! Man lever väl inte bara för sig själv längre när man har barn? Men om Persbrandt inte har insett vad som är viktigt i livet när han redan är 50 år, då är det väl kört.

Och pinsamma kommentarer till polisen om hur de förstör hans karriär, ja, det är bara det löjligaste. Han kan väl skylla på att han var berusad.

Knepig gubbe den där Mikael Persbrandt...

Bara en sak...

Detta är människor jag inte umgåtts med på år och dagar nu som jag menar när jag skriver men snälla, ni gamla bekanta och gamla vänner, även om ni tycker att jag svikit er, vänt er ryggen, ljugit för er eller bara brutit fast ni inte förstår varför, eller som NI brutit med mig, om jag inte gett er en ärlig chans mm eller vad det kan vara, snälla människor, jag vill att ni inte ska ta droger mer. Jag vill att ni ska ta hand om er. Jag vill inte se någon av er dö. Jag betraktar er på avstånd och det är med sorg jag ser att era liv inte förändras så att ni slutar knarka. Snälla, skada er själva inte mer! Snälla. Jag vet att ni inte bryr er ett skvatt om mig, men snälla, dö inte. Förgifta er inte.

Snälla snälla snälla. Dö inte. Sluta knarka.

Och så slänger jag in en känga till pro-ana ungarna som inte tror att jag vet ett skit om ätstörningar trots att jag haft det mellan 11-31 års ålder, japp 20 ÅR, längre än ni levat. Skärp till er för fan. Smart att tro att jag inte vet något för att jag försöker förklara att det inte är värt att leva med smärtor hela livet för att man vill vara smal när man är tonåring och se cooooool och fiiiiin ut.

Ja kör på då, för jag är ju gammal och fattar ingenting... Ni har folk som varnat er iaf. Tänker ni leva resten av livet med blödande tarmar, anal inkontinens, spontana kräkningar, hugg, håravfall, barnlöshet, reumatism och benskörhet resten av livet för att ni var smala 3 månader för 12 år sedan? Bra val? Okej jaja, hoppas ni tycker det när ni är 35 år också och inte kan arbeta pga smärtorna och inte heller får ut några läkemedel mot dem eftersom ni får skylla er själva enligt läkarna. Inte får ni någon sjukpenning heller,

jag vet att jag låter som en jävla gnällkärring men ta åt er. Det är ER framtid det handlar om. Vill ni välja den som den ser ut?