torsdag 5 december 2013

Det där med att få "bestämma själv"

En sak man ofta får höra är att barnen ska få "välja själva". Jag tycker att det är ganska konstigt och undrar när det egentligen blev fel att lära sina barn grundläggande moral, skydda dem och försöka lära dem skilja mellan rätt och fel?

Jag och mina söner är t ex vegetarianer. Jag är väldigt duktig på matlagning och näringslära så det är ingenting folk behöver oroa sig för. Men ofta får man höra argumentet att de ska få välja själva. Men om jag som förälder anser att det är rätt att laga vegetariskt, lagar vegetariskt och de äter vegetariskt, varför ska jag då laga specialmat till dem hela deras uppväxt? Blir ju väldigt krångligt. Jag har valt detta av etiska och hälsoskäl och för jag därmed tror att det är bra för mina barn. Skulle väl vara lite knäppt om jag valde något jag tror är dåligt för dem och det jag tror är bra bara för mig själv?

Lite samma sak med att jag tar med dem till kyrkan. Folk tycker att det är knäppt för att de ska få välja själva. Men jag tror det är bra för dem, varför ska jag då inte fostra mina barn efter en moral jag anser vara bra? Vore märkligare och jag fostrade dem till ateister eller scientologer om jag tror att det kan vara skadligt för dem.

De får inte heller se på CSI eller Jörg Buttgereits filmer även om de skulle vilja. Inte förrän de är stora nog. Och de får inte äta chokladglass till frukost eftersom jag anser att det vore skadligt med sådana vanor. Även om alla andra skulle tycka att det vore okej om deras barn gjorde det.

Någonstans måste man ta beslut när det gäller sina egna barn för deras skull. Man kanske inte alltid gör rätt men man får försöka göra sitt bästa. Det blir väldigt krångligt om man ska fostra sina barn efter andras moral, åsikter och logik istället för det man själv tror är bäst. Om man är osäker, ska man då gå på sin magkänsla eller starta en enkätundersökning på familjeliv.se? Jag kör på det första. Kanske gör det mig till en konstig förälder men jag är ganska trygg i mig själv numera. Dessutom vill jag fostra mina söner till att göra vad de tycker är bra själva och inte dansa efter andras pipa och göra som alla andra gör, därför fostrar jag dem som jag anser är rätt, inte den "allmänna opinionen" i varje fråga.

Kanske är jag ensam om att tycka att barn behöver vägledning av sina föräldrar men det tror jag faktiskt inte att jag är.

Inga kommentarer: