Verkar som att det inte blir något hus för oss helt enkelt för att min hälsa försämrats och det finns risk för sämre ekonomi och jag kommer inte ens att kunna vara där om jag är för sjuk och om något händer när jag är ensam med barnet så tar det för länge för min man att ta sig dit. Fast vill verkligen, men jag kan inte lita på min hälsa. Jag hatar mig själv för att jag är sjuk. Båda mina värden är helt åt helvete nu. Har fått be min man komma hem från jobbet för att hjälpa med sonen pga att jag varit för svag för att bära honom.
Jag avskyr att jag är sjuk. Jag avskyr att vara sjuk. Jag hatar verkligen mig själv när jag är det.
Får jag inte huset så ska jag åtminstone ha körkort så jag kan åka ut på äventyr med barnen och hundarna och inte sitta hemma och bara vara inlåst pga att jag inte kan åka någonstans. Som det är nu kan jag inte ens ta mig till sjukhuset själv.
Det vore en mardröm om min hälsa försämras ännu mer och ingen kan hjälpa mig. Det vore livsfarligt.
Vill verkligen ha ett hus, en trädgård, frihet. Kunna ha barnen ute och leka. Pyssla. Inte sitta inlåst i ett sovrum på tio kvadrat i en storstad jag hatar i flera år till och må dåligt och må sämre och sämre för varje dag. Känns som att jag inte har någon utväg annat än göra det dock eftersom min man inte vill flytta med oss. Om jag skulle bli sjukare så skulle jag kunna dö där borta ensam och då skulle ingen kunna hjälpa mina barn. Jag har inget val. Känner mig som en fånge i mitt eget hem.
Är så ledsen och så besviken över mig själv och min hälsa. Jag avskyr verkligen att jag är sjuk. Jag avskyr att jag bor 200 mil från min släkt och familj så ingen kan ställa upp om jag behöver hjälp. Jag hatar alla fel beslut jag tagit i hela mitt liv. Jag kommer aldrig att komma härifrån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar