Mina idag jättelånga åsikter om detta:
Om man går omkring och är snäll bara med bakomliggande manipulativa tankar på att t ex få ligga, då är man inte snäll direkt och då är det absolut ingen mening med att låtsas att man bryr sig om det inte ger en själv något som någon slags inneboende äkta glädje att man gjort något för någon man bryr sig om. Ingen kommer att tacka någon för att den spelar ens kompis, att den hjälper en och någonstans i bakhuvudet hela tiden förväntar sig att man ska belöna dem. Ingen kommer att tacka en för att man låter någon köra över en heller för den delen, om man är så dumsnäll.
Är man inte snäll för att man vill så är det bara att säga rakt ut vad man tycker. Jag tycker själv att det är en jättebra sak att vara snäll, men går man omkring och bär en massa agg över att ingen tackar en för det, att man lika gärna kunde ha varit en av de som utnyttjade tjejer istället för att ta hand om dem, för tjejerna ville ju ändå inte ligga med en, ja, då är det liksom ingen mening att låtsas. För då ÄR man nog inte snäll, då är man bara manipulativ.
I livet kommer man längre (tyvärr) om man är lite ego, inte tar åt sig, inte bryr sig så mycket om vad andra tycker och inte blir ledsen för allt. Håller man på och tvingar sig själv att vara supersnäll fast man egentligen vill annat så hamnar man knappast i himmelriket heller, för det är väl endast där annars man kan vänta sig bli belönad för snällhet. Visst är det bättre att inte utnyttja folk men förstår verkligen inte de som tror att de ska bli belönade hela tiden för att de varit så snälla mot alla. Man är väl snäll för att man tycker om folk, inte för att få massvis av tack och belöningar? Då är det bättre att säga vad man vill ha direkt. Att vara snäll och trevlig endast med bakomliggande orsaker är inte snällt, det är inte ens ärligt, det är elakt och manipulativt och de människor som gör det tycker väldigt ofta om att sitta och klaga på att de lika gärna hade kunnat vara elaka. För ja, det hade de lika gärna kunnat vara. Man tjänar inte direkt något på att vara snäll om man inte vill vara det. Man är snäll för att man själv vill det, inte för att få belöningar. Så det fungerar, eller annars är man inte direkt så genuint snäll.
Tycker man att det är en stor uppoffring att vara snäll mot folk så är det inte direkt någon mening med det. Då ska man sluta se sig som en snäll kille och bara vara en vanlig kille.
Och ja, jag har en sådan här kille i bagaget såklart... Min första pojkvän jag var ihop med mellan 18-20 års ålder. Han klagade hela tiden på hur ingen ville vara ihop med en snäll kille som honom (kul för mig, var ju han som dumpade mig utan förvarning, heh...), men han liksom drog sig inte alls för att sitta och skratta åt när hans kompis hade våldtagit en tjej på lumpenpermisen, han kunde vara kontrollerande, slå sönder lägenheten (två dörrar fick bytas ut och en vägg spacklas) om jag var ute utan honom osv. Bröt ned mig totalt psykiskt, sa ständigt "hur skulle du någonsin klara dig utan mig?", bedömde alltid min kropp, var jag var för smal/för tjock, vad jag var tvungen att träna och vad jag fick äta (tiden jag vägde runt 50 kg och han skulle kontrollera mig), när jag försökte ta mitt liv så sa han bara "ingen kille tänder på tjejer med ärr på armarna" och dessutom var han lögnaktig och otrogen MEN annars var han ju en snäll kille. (ja, han hade bra sidor också men nu tog jag upp de som inte var så snälla). Han var liksom fast i det här "snällträsket" om sig själv. Han hade inte fattat att han inte längre var den snälla killen han antagligen var som barn när han var liten och blyg och utanför. Att han hade slutat tycka att det var kul att vara snäll hade han inte märkt. Han var bara bitter för att han slösat bort sin tid på att vara snäll när han nu insett att han aldrig skulle tjäna något på det. jag fattade aldrig riktigt vad han var ute efter? En medalj? Löneförhöjning? Han var inte direkt värre än de flesta andra, men det var så jobbigt att han aldrig var nöjd med hur andra uppfattade honom. Liksom hur han pratade om hur tjejer inte ville ha honom när vi varit ihop länge, bodde ihop mm. Han såg inte alls.
Och ändå detta ständiga tjat om hur jobbigt det var att vara en snäll kille från honom, fast han inte var det längre så ofta. För visst var han också snäll ibland, men det var precis det jag menar med dessa "snälla killar". De som inte är snälla för att de vill vara snälla, utan för att de alltid förväntar sig att få något i gengäld.
Absolut finns det tjejer som är på detta vis också, men kanske inte av samma orsaker. Men mot kompisar är det väldigt vanligt tror jag att tjejer manipulerar ut varandra eller mot män de är tillsammans med sedan ett tag och kanske börjat ledsna på, att man bara är snäll om man vill ha något. Det är inte konstigt, helt vanligt. Men man är inte snäll på riktigt då. Tycker jag iaf. Även om de såklart är bättre för samhället om man är snäll, men detta ständiga förväntande att man ska belönas? Det är som att man tror att det är äkta snällhet om man får en hamburgare på Burger King för att man betalat för den. Man får den som tack för pengarna, för att man köpt den, inte för att personalen är snäll.
Man får ingen direkt belöning för att man är snäll om man inte VILL vara det. Belöningen får man i hjärtat bara av sig själv. Därför ska man aldrig vara dumsnäll, dvs offra sig själv för andra alldeles för mycket. Då blir man bara sjuk till slut.
Och jag brukar också tänka att jag är för snäll, men ofta är jag nog då bara desperat och ensam och totalt uppe i tankar på hur jag ska göra för att jag ska göra rätt när jag känner så. För att någon ska älska MIG, inte för att jag älskar dem. Tror inte att jag är den enda som blandat ihop detta i mitt liv. Ser det ofta i denna typ av diskussioner och känner igen mig en del.
Bilden ovan passar ganska bra in på detta. Bitterheten i att inte bli belönad som jag försökt beskriva, MEN samtidigt så har denna typ av yttrande en poäng i att tjejerna som gnäller över att det inte finns några snälla killar aldrig kommer att hitta någon heller.
Men ovan är det ett ändå ganska bra tips. Gå vidare. Den som inte vill ha en är bara skit för en. En sak är värre än att vara ensam och det är att vara med någon som inte bryr sig ett skit om en.
Misstänker att en del "snälla killar" ungefär är samma grupp av människor som de tjejer som killar gärna brukar kalla för "borderlinefittor". Som inte förstår varför deras beroende av andras kärlek, åsikter om dem mm kan bli så fruktansvärt jobbigt eftersom det är en person som är beroende, besatt av och bygger hela sitt liv kring en och man fattar inte riktigt varför eller vad de väntar sig och varför varenda litet snedsteg man gör blir en katastrof och varför man förväntas läsa tankar och fatta allt utan vidare.
Nog sådana människor de flesta menar när de säger att man inte kan älska någon annan om man inte älskar sig själv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar