Är så trött på missunnsamma människor och blir så ledsen av dem. Folk som är vuxna men ändå inte kan tvätta av sig sina tonårsprinciper och tonårsdrömmar (utan snarare blir värre med åren) utan ska racka ner på andra hela tiden som inte delar strävan efter att "bli något stort" och trycker ner andra som inte ser någon poäng i denna strävan. Nej, jag blev ingen rockstjärna, fotomodell, miljonär eller känd författare eller något annat häftigt. Jag lever inte mitt liv efter politiska principer utan lever för att vara lycklig och göra det bästa för min närmaste omgivning för det är där jag tror att man börjar.
Jag är mamma och fru och lever ett vardagligt liv där jag gör det bästa för att få det lilla att gå ihop och försöker uppskatta de stunderna då jag känner att det går som det ska.
Och se, det gör mig LYCKLIG. Det är precis här jag vill vara. Jag skulle inte vara någon annanstans än med min familj om jag så fick alla pengar i världen och alla möjligheter i världen. Jag vill vara med min make och son. Mitt liv är att bygga upp en trygghet för mig och mina barn och hela min familj (även annan familj inräknad).
Mitt liv är inte något politiskt ställningstagande. Mitt liv är inte någon uppoffring eller kvinnofälla eller andra dumheter. Mitt liv är det liv jag vill leva, alltså med mitt barn.
'
Ni som inte kan vara glada för min skull och inte vill dela min lycka i att jag funnit min plats i livet bredvid min son, ni behöver inte vara i mitt liv. Jag behöver inte vänner som håller mig tillbaka och jag behöver inte vänner som hellre delar min olycka än lycka.
Det är skillnad på att vara ointresserad av och att spy ut sitt hat över hur andra väljer att leva sitt liv.
