Saknar min mamma och pappa och bror och jul som den ska vara. Saknar släkten och förberedelserna. Jul som mamma gör den och att kunna krama min pappa för jag vet att han alltid behöver det lite extra. Saknar min brors krångel t o m :) Saknar dem extra mycket nu. Det är en särskilt känsla nu för att jag fått barn och förstår bättre nu. Jag har så dåligt samvete över allt jag utsatt mina föräldrar för. Jag kunde verkligen inte förstå hur de måste mått under de år jag mått så dåligt, hur ont det måste ha gjort i dem när jag valt att inte må bra. Eller det gör man väl inte men man väljer hur man uttrycker sitt dåliga mående.
Först nu inser jag hur mycket de alltid måste ha älskat mig. Jag vill bara krama dem och säga förlåt. Jag ska aldrig utsätta dem för något sådant igen och jag hoppas att min son blir en mer förstående son än vad jag var en dotter.
Jag älskar dem så högt, älskade mamma och pappa.
Jag saknar er så mycket. Julen är inte vilken helg som helst för mig. Det var den helgen som vi verkligen hade tid för varandra. Ofta den enda helgen. Och nu är det andra året idag jag är fast här utan dem. Det känns ibland som att de bara är ett minne numera. Det känns så ensamt. Förlåt mig mamma och pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar