Känner mig väldigt stressad för att jag ska föda barn om 80 dagar eftersom jag inte har någon som kan vara hundvakt medan jag ligger inne på BB. Alltså inte någon alls. Har liksom inga kompisar som kan ta hundarna så länge och inga släktingar och känner inte min mans släktingar. Tror inte att syrran kan ta ledigt från jobbet med så kort varsel som det blir när man ska föda barn. Inte ens ett hundpensionat kan man få in hundarna med så kort varsel om det ens fanns något jag visste var bra. T o m haft lust att fråga min makes ex, men hennes man är ju allergisk mot hundar. Mina föräldrar har flera hundra mils resväg så de hinner inte ens med plan om de skulle kunna åka och biljetter med så kort varsel skulle gå på ca 10 000 kanske.
Försöker tänka ut om det finns någon granne jag kan fråga, men tror inte att det finns någon. Kan inte komma på någon i alla fall. Blir jätteledsen om jag måste föda barn ensam på sjukhuset, men hellre det än att mina hundar måste vara ensamma. Då skulle jag aldrig kunna slappna av utan bara ha ångest över dem. Tråkigt om min man måste vara hemma med hundarna när jag ska föda barn. Tänk om något hemskt händer och jag är alldeles ensam, men en del måste ju vara på BB i flera dagar. Gud vad jag önskar att jag kunde föda barnet hemma, men aurora-barnmorskan sa att då får man bo i Stockholm eftersom man inte får någon vård i hemmet vid hemmafödslar i Göteborg (vilket jag redan visste, inte så kul att riskera barnets liv bara för att man är rädd för sjukhus).
Har oroat mig över det här redan innan jag blev gravid. Fortfarande inte kommit på någon lösning.
OT: Känns som att min svanskota gått i tusen bitar. Krossade den som barn så har alltid ont i den när jag sitter, men nu är det riktigt illa. Fattar inte vad som hänt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar