Gråter hela tiden... (hormoner)

Sötälsklingen Ringo som tröstar mig när jag är ledsen.

Tycker att det är jobbig att emellanåt vara så emotionell. Är jobbigt i vanliga fall också men nu när jag är gravid blir det så oförutsägbart. Ibland blir jag jättearg och uppgiven, mest för att jag hatar gravidkroppen och att tappa kontrollen över mig själv. Känner för det mesta att jag inte ens vågar gå ut. För sanningen är att jag inte alls tycker om att vara gravid, själva processen liksom och så får jag dåligt samvete för det också för vill verkligen ha bebisen och älskar den, men gillar inte att vara gravid, så var det sagt. Skulle hellre odla vårt kära barn i en äggkammare på köksbordet eller något sådant om det hade varit möjligt :) Tycker bara om att vi ska få ett barn, tanken på framtiden. Vill bara spola fram allt nu, bara sova och glömma tills han är ute i trygghet hos oss.

Sedan blir jag ibland också rädd för ansvaret att bli förälder och så för förlossningen och för att vara del av en familj, särskilt utan min familj omkring mig (menar mamma och pappa främst). Känner mig ensam och vilsen även om jag har en väldigt snäll man som är omtänksam, men ibland behöver man sin mamma och pappa och släkt också.

Så gråter jag när jag läser bloggar. Idag pratade min man om Malin Wollin som varit på radion eller något och jag brukar läsa hennes blogg så kollade den nyss och nu fick detta fina inlägg mig att börja gråta. För att det är helt ofattbart att jag ska bli mamma, att jag ska få en son som kan säga att han inte älskar mig längre och sedan ändra sig.

Och så lipar jag för det också för att jag blir glad och orolig.

Ringo tittar på mig som att jag är galen...

Bara en rolig bild, tycker jag. Ser ut som att han planerar ett styggt brott mot en intet ont anande sovande Lizzy!

Och nu läste jag det här också och började gråta ännu mer. Också Malin Wollins blogg.

Älskade hund som slickar mina tårar. Min älskade bebis sover i livmodern och fattar ingenting.

(Nu några minuter senare var Ringo inte alls lika snäll eftersom han börjar hoppa på mig och vill gå ut men vi var ute för en timme sedan ju! Är inte kul heller att vara ute med hundarna på kvällarna längre för Göteborgs stad har bestämt att de ska ha alla gatlampor släckta ute så kan inte gå långt för man ser verkligen inget utomhus efter 22 här längre och jag är livrädd för att falla. Min man sover och behöver sova så tänker inte väcka honom... Hundarna behöver inte gå ut en gång i timmen, särskilt mitt i natten! De är vuxna!)

0438 Gud... Så läste jag HÄR och på några andra ställen att 7 av 10 förstföderskor går över tiden. Okej, det vore inte bra om bebisen föds nu, inte det jag menar, men jag vill bara att tiden ska spolas fram till femte december (gärna någon vecka tidigare) och så ska bebisen komma ut och vara frisk och må bra. Vill väl de flesta och nej, så hemskt är det inte än, men jag förfasas över hur mycket värre det kommer att bli. Barnet växer typ två hekto i veckan nu. Syns ju att den växer när jag kollar på den. Jag är rädd helt enkelt antar jag. Så jävla rädd. kräktes nyss för att jag är så rädd.