Jag älskar redan vår bebis så oerhört mycket. Jag oroar mig hela tiden för att något ska hända, så vårt barn inte kommer att klara sig hela vägen. Jag oroar mig hela tiden. Och slogs idag av tanken att jag med största säkerhet aldrig kommer att sluta oroa mig för det här barnet, aldrig. Inte ens när han/hon är 20 och flyttat hemifrån typ (haha då lär det bli ännu värre). Jag älskar redan vårt barn mer än det mesta i världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar