Fick min operation onsdag. Men det var inte utan strul. Östra hade fått stänga av fyra avdelningar pga vinterkräksjuka och kvällen innan ringde de och sa att det kanske inte skulle bli av. Eftersom min mamma rest 300 mil för att hjälpa mig med det här så var det inte kul. Vi åkte in kl 7 onsdag morgon för att vänta. Vi fick besked att det troligtvis blir inställt men vi skulle vänta och jag var så nervös så jag grät och skakade för för mig fick det inte bli inställt då jag inte har tillräcklig hjälp annars.
Efter tre timmar ca så hade jag haft sådan panik så jag fått migrän, mamma hade redan åkt hem till mina hundar, jag och min man var kvar. De kom ut, skickade hem hälften av patienterna, jag och en till fick komma in. Jag blev så glad. Kunde inte tro det var sant.
Fick fem lugnande, lades in på bädd i rum där jag skulle ligga, fick ta av alla kläder, byta om osv. Det var klart, jag skulle opereras, men lång väntetid. Jag var glad. Efter några timmars väntan skulle de rulla ner mig till operationssalen. Jag fick säga hej då till min man, var nervös.
Utanför operationssalen gjorde de mig i ordning, spritade hela kroppen osv. Förberedde. Fick vänta länge. Efter ca 1,5 h kom en sköterska ut och sa att de inte kunde operera mig idag pga personalbrist. Jag skulle bli uppskickad och få åka hem igen.
Nu var jag alltså drogad redan, hade väntat över 8 h, inte ätit eller druckit på ett dygn, haft dropp hur länge som helst och varit nervös pga väntetiden och nu skulle jag bara klä på mig och skickas hem igen. Jag var ensam där också, min man hade ju skickats hem. Jag fick adhd panik och bad dem ringa honom. De började ringa mm men jag fick ett slags anfall och allt blev svart och jag började skaka. Minns att jag skrek rakt ut och sex pers höll i mig och skulle droga mig med nån spruta men jag skrek "Jag har adhd och det blir värre av lugnande, narkosläkaren sa jag inte fick ta min medicin idag!" De liksom fattade inget. Jag skakade jättemycket och det kom blod ur där droppet varit.
Så kom en läkare och sa att hon skulle försöka hitta folk som kunde jobba över och en massa folk höll i mig och jag skakade osv. Plötsligt sa de att de skulle preparera rummet och operera ändå för de kunde inte skicka hem mig sådär.
Så var de snälla och narkosläkaren som visste att jag är dålig under press och förändring och att jag inte tagit min medicin mm den dagen kom och förklarade att jag fått anfall pga det.
Sedan var de snälla och pratade om hundar och jag sövdes och när jag vaknade var allt klart. Jag trodde knappt det var sant för jag förstod inte ens om de skulle operera. Fick som ett EP anfall och de kunde inte skicka ut någon till spårvagnen som jag var ändå.
Nästa dag kom läkaren och sa att de låtit mig komma direkt om de förstått att jag har NP skador eller vad det heter eftersom man inte klarar snabba förändringar då så bra och det var läskigt alltihop. De var jättesnälla dagen efter men det är så konstigt. Jag hade sagt till alla om adhd osv.
Jättehemskt var det och jag förstår inte ens vad jag fick för anfall. Det var nog mitt värsta anfall på flera år!
Det var så hemskt när jag inte visste vad som skulle ske och de lurade mig hela tiden.
Men nu har jag massvis av hål i magen och är opererad men läcker lite pga kateter osv. Mår bra på det stora hela. Orkade idag vara på Lidl med syster och mamma men råkade kissa på mig på Lidl...
Kan inte förstå att allt är över! Jag är inte arg på dem på sjukhuset. Det var inte deras fel att det blivit stängda avdelningar men det är konstigt att de inte visste att jag har svår adhd och att det måste bli som bestämt eller förklaras ordentligt och att det måste skjutas upp i tid osv. Framförhållning mm. Men de var snälla sen och jag bad om ursäkt om jag skrämt dem men de sa att det var de som gjort fel. Usch vad hemskt det var att allt var fram och tillbaka hela tiden.
Men den äldre mannen som låg bredvid mig i rummet hade det värre. Jag oroar mig för att han kanske dör. Han blödde och spydde hela tiden.
Nästa dag kom min man och mamma med rosa tulpaner till mig!
2 kommentarer:
Men fuck vad hemsk dag! Tur att den slutade bra i alla fall, babe.
Sv: Ja, men verkligen. Älskar deras klumpighet och ack, deras läten :) Och fint att du också blir nervös inför att träffa din man. Den känslan är underbar.
Tack så mycket:)! Ja, det var en riktigt hemsk dag men jag är glad att de iaf var snälla sedan efteråt så jag kände mig trygg efter operationen OCH att den blev gjord!
Skicka en kommentar