Jag och min pojkvän tenderar att smådiskutera allt. Om jag är trött, stressad eller på dåligt humör så retar jag mig på det. När vi skulle på en fest häromdagen så körde en bil snabbt förbi och jag fick smutsigt pölvatten på mina strumpbyxor. Ungefär hur samtalet gick:
Han: Fan kör som en idiot!
Jag: Ja, jag blev blöt.
Han: Farligt att köra så ju. Tur att vi inte blev blöta.
Jag: Jag blev ju blöt.
Han: Blev du blöt?
Ja: Ja, jag sa det ju!
Han: Jo, nu ser jag det.
Jag: Måste vi diskutera allt i en minut?! (irriterad röst)
Liksom sådana aggroutbrott får jag till vardags nuförtiden och jag hatar det, men började bara skratta ändå då för det första är det inte direkt länge att diskutera något i en minut och för det andra var ilskan helt omotiverad mot honom.
Hoppas verkligen att min dygnet runt-PMS försvinner när jag inte har ont hela tiden snart. Är så jävla grinig så det är vansinnigt plus att jag har en livskris mer eller mindre.
Men min man är bäst i världen! Men jag är skitjobbig. Har tänkt några gånger att vi borde ha en paus i vårt förhållande när jag mår så jävla dåligt för inget är bra och så kan vi vara tillsammans i mars igen, men det skulle nog inte fungera heller. Särskilt inte när jag behöver honom när jag är sjuk.
Har kräkts ungefär 50 ggr förra natten. Eller utan att överdriva ca 10 ggr från och till i fem timmar. Är helt jävla slut så dagens tårar och gnäll och vetskapen om att jag ska betala in 15 000 till CSN, dvs ca 10% av min årslön, gjorde inte min dag heller direkt. Håller ju inte. Taket är väl 4%. Var det förut iaf.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar