Gastroskopin

Var och gjorde gastroskopin igår morse. Min man följde med. Det var inte den snälla läkaren. Det var någon obehaglig jag inte träffat förr, men det gick okej. Sköterskan var snäll. Hade förberett mig redan att be alla kandidater gå. Man känner sig som deltagare i någon cirkus när man ligger utlämnad och är nervös och har ont och så kommer det in en massa ungdomar och ska glo på. Förstår varför och det är jättebra om man går med på det, man där går min gräns. Fyra pers i rummet räcker. En fick vara med, en ensam tjej, men hon hade varit med från början. Är glad att jag vågade säga ifrån.

Alla hade sagt att det gör bara ont när de stoppar in slangen så det känns som man ska kräkas, men det besvärade mig inte. Jag fick ont när han förde ner slangen och skrapade och tog prover. Har fortfarande blod i munnen. Gjorde fruktansvärt ont under brösten och vid magsäcken. Har fortfarande ont. Började gråta. Det kändes faktiskt ganska hemskt men gick fort iaf. Trodde inte att läkaren skulle vara så våldsam. Har jättemycket blod i munnen än.

Men det märkliga är att han sa att det såg bra ut. Så ont som jag har så hade jag förväntat mig magarnas Tjernobylkatastrof, men det är väl bra eftersom det innebär väl att problemet ligger i gallstenarna ändå och de får ta ut skiten, för jag har ONT konstant. Hela tiden hela tiden. Börjar bli galen av det.

Min man var med trots att han var superstressad på morgonen och det var bra. Hade varit helt förstörd annars.

Dricker drickyoghurt. Jag ska nog leva på yoghurt resten av livet (dock ej den på bilden - eklig). Enbart!