fredag 19 november 2010

Den svenska rädslan för oliktänkande

Jag är ofta ganska fundersam över den svenska rädslan för oliktänkande. Kallar man det främlingsfientlighet så är det något negativt, men handlar det om att man inte vill lyssna på Sverigedemokrater, då är rädslan för oliktänkande och främmande uppfattningar plötsligt helt ok. I ett demokratiskt land är det viktigt att folk med alla slags åsikter får komma till tals, tycker jag. Det är pga detta som många från andra länder kommit hit. Varför ska man förhindra vår yttrandefrihet bara för att man inte håller med?

Finns folk som på allvar tycker att man ska slänga ut Sverigedemokraterna ur Riksdagen. De blev inröstade vid ett kontrollerat val av den svenska befolkningen, men när resultatet inte passar majoriteten så vill folk att man ska sparka ut dem? Det är ett parti som den svenska befolkningen medvetet röstat in!

Det som gör mig riktigt less är när den klassiska "svenskheten" dessutom ska hånas till varje pris, medan man samtidigt hyllar kulturer från andra länder. Varför är Sverige sämre? Varför inte lika bra? Varför ses det som "fint" i många kretsar att skryta om sin mångkulturella bakgrund, men inte vatten värt att vara infödd svensk många generationer tillbaka? Det är väl lika bra vilket land man än kommer ifrån?

Och visst fattar jag att det är någon slags motreaktion mot rasistiska uttalanden, men ska man alltid vara lika dålig själv som den man hackar på? Hur blir det bättre?

Är bara trött på det jävla tjafset om SD, det är som 90-talet igen. Inte ens gamla tyskar verkar vara så rädda för "nynazism" som infödda svenskar är. Slappna av lite, för Guds skull. Så mycket hat som svenskar har mot sig själva så blir det väl inbördeskrig snart.

Allas åsikter ska få yttras och alla nationaliteter är lika mycket värda.

Tack och hej från invandraren som blir kallad rasist rätt ofta.

Inga kommentarer: