Jag blev ju, som den som läst, märkte, mycket nere igår. För mig känns det kanske extra stressande att bli gravid pga av att jag måste vara medicinfri tills jag blir det plus när jag är det och ammar sedan och det känns väldigt jobbigt att vara utan mediciner när det inte ens blir något. Jag begränsas ju väldigt i liv, arbete och studier. Jag börjar ju fundera om det är onödigt att försöka. Skulle jag bli gravid så vore det ju inga problem att vara utan medicin eftersom jag kan börja med den direkt när det fysiska är över, men blir det inte ens en början. Har varit HELT utan mediciner i 19 månader nu och ja, de senaste 15, särskilt senaste 8 har varit ganska besvärliga. Kan inte direkt ta mig vidare utan adhd-medicin, har aldrig kunnat det förr heller, men samtidigt vill vi ju ha ett barn. Men det är stressande för oss båda.
Men det kan ordna sig. Hoppas!
Tittar nu på serien Spaced som min kompis (som jag här brukar kalla exet) rekommenderade igår! Många samma som är med som i Black Books och I'm Alan Partridge!
Har äntligen fått koll på dygnsrytmen idag och ska kämpa som fan för att hålla kvar vid det! Har igår fixat grejer inför ansökan till bageri/konditor-skolan och har idag ett mycket viktigt läkarmöte klockan 13 och är nervös. Men min man följer med mig. Inte bara för min skull. De ville också det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar