Har mycket svårt att acceptera att jag haft oturen att bli sjuk igen. Därför blir det rätt neggo inlägg. Men seriöst. Jag kan inte ge upp. Det är bara att bita ihop och hoppas att jag slipper cellgifter iaf och att allt löses med en snabb operation. Man FÅR inte ge upp. Det värsta som kan hända är att jag pga detta inte kommer kunna att få fler barn eller att jag måste flytta hem till mamma och pappa och att jag och min man inte kan träffas då, men då är det som det är och vi kanske ändå kan vara ihop. Och jag har faktiskt fått ETT barn och han är den finaste i mitt liv, det finaste jag kunde få uppleva. Han är mitt liv, mitt allt. Tänk om jag blivit sjuk innan, då hade jag kanske inte kunnat få honom heller!
Man får inte ge upp. Man får aldrig ge upp. Jag älskar att leva. Jag ska kämpa in i det sista för att skapa en så bra värld som möjligt för mig och min son. Jag ska kämpa så mycket jag kan. Man får aldrig ge sig! Det finns mycket tur jag haft också i livet. Alla har inte klarat sig så bra som jag har!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar