Sjuka muffins

Jag och Nikolaj är sjuka... Min man också litegrann. Småförkylda. Inte så kul. Nikkis gråter och myffar sig. Korta stunder är han glad och leker och snuvan är lite bättre hela tiden. Min är sämre. Hoppas att det går över jättesnabbt.

Jag testar just nu ett muffinsrecept jag kommit på själv. Banan- och Nutella-muffins.

Sommarkläder till N

Kläder till min lille son! Tyckte att han behövde lite nytt. Allt är beställt i storlek 74-80. Tycker att nästa alla hans grejer börjat bli lite för små. Hade 25% rabatt så kostade "bara" 650 kr! Ellos såklart...

6 maj

Har massa problem med hjärtat och det gör mig orolig och tabletterna hjälper inte mycket så har fått ställa in massa saker vi tänkt göra. Idag halkade jag dessutom i köket och slog i knät och foten hårt för föll rakt på en stol så den välte! Inte mycket med mig nu. Och bebisen är snuvig och känns febrig. Är så synd om honom.Hoppas han är frisk snart. Första gången han är snuvig.

Hoppas så mycket på huset. Drömmer t o m om huset.

På torsdag ska vi titta på det. Hoppas innerligt att ingen hinner börja trissa upp budet och att bilen inte går sönder igen när vi ska dit! Och förstås att huset inte har några riktigt hemska skavanker som mäklaren dolt. Hänt förr när vi tittat på hus. "Lite renoveringsbehov" har betytt att halva huset varit i spillror liksom...

Kränkta män

Jag kan bli vansinnigt irriterad på män som känner sig kränkta över att de inte behandlas som patienter på BB. Blir arga över att de kanske inte får plats på BB alla dagar mamman och barnet är där och kräver att de ska få stanna trots att någon stackars blivande mamma ligger och föder i korridoren typ. Att de börjar svamla om jämställdhet och att de känner sig kränkta för att de inte behandlas som patienter där. Jag fattar att de vill ligga kvar. Jag ville också ha min man med hela tiden. Så blir de arga och kallar mig för manshatare när jag påpekar att de inte föder/snittas eller just blivit födda även om jag förstår att de vill stanna. Känner sig kränkta när mamman ammar osv. Ungefär lika smart som att bli arg på sin man för att han slipper vara gravid.

Mad Men-feber

Kunde inte gå på teatern då mitt hjärta inte hängde med trots hjärtmedicin. Enda kulturberikande jag gjort idag är gjort en Mad Men-cartoonbild av mig själv :) Adressen där man kan göra det finns längst ner på bilden.

Ska idag bara ta hand om mig själv och min snuviga bebis. Och samla ihop lite mer grejer till välgörenhet eftersom de kommer till dörren och hämtar kassar imorgon kl 8. Bra tillfälle att bli av med saker jag ej får sålda och någon fattig får lite kläder.

Bibeln Stadsteatern

Imorgon ska jag och min kompis Polly vara och se Bibeln på Stadsteatern och det ska bli väldigt roligt. Den är 4 h och 40 minuter lång! Galet. Får väl bebisbrist igen, men är knappast någon nöd på honom att vara med sin pappa och halvsyster i några timmar:) Mest mig det går nöd på när jag är bebisberoende.

Idag gick han med sin gåstol och han hoppade mot oss med den! Trodde inte att en 5,5 månaders bebis kunde hoppa med gåstolen. Men det är kanske helt vanligt, men jag blev så stolt. Han blev så glad när han lyckades komma fram och var stolt och skrattade jättemycket! Han mår äntligen bra igen, verkar det som. Var jobbigt veckan efter vaccinationen, men tror det beror på att jag också är sjuk och extra trött. Hoppas mina sköldkörtelsfel går över snart. Har börjat gå upp i vikt nu istället för ner... Men Levaxin jag ska få inom kort ska stabilisera det.

Ska bli spännande med teater!

Hyper

Min man sover med bebisen för att jag ska få sova ut, men hjärtat bultar, jag har fått ta massa hjärtmedicin och mår inte alls bra. Är hyper och kan inte sova... Åh vad skönt det ska bli när det här är över. hemska syndrom.

Men en sak som gjorde mig glad är att vi ska se på huset nästa torsdag istället! HOPPAS att det är bra och att det blir vårt. Är så kär i min fantasi av huset så att det nästan är skadligt. Kommer bara att bli besviken. Bara vi får lån så det går. Det ska nog bli bra. Har även fler planer för det egna företagandet. Både samarbete med en kompis och mitt egna. Och ska fixa en del med mitt gamla jobb. Tänker bara att jag måste ha planer.

Är helt hyper. Måste sova nu. Är skadligt att vara så aktiv när hjärtat är helt upp och ner.

Känns helt knäppt när bebisen sover med sin pappa. Har gråtit säkert en timme. Men det var ju för att jag skulle sova. Vad gör jag? Går ut med vovvarna på nattpromenader och tittar på Mad Men.

Gjort några dopkort klara.

Edit dagen därpå: Var JAG som hade gråtit en timme för jag saknade bebisen, inte bebisen som hade gråtit alltså för att han sov med sin pappa istället för med mig! Nu sover han dock med mig igen:)

God bless you

....

Biljäveln gick sönder på väg till husvisningen (den hämtades från bilverkstaden IDAG) så det blev ingen visning. Är jättebesviken. Både på bilverkstaden och på det faktum att jag inte får se huset och att kanske någon hinner före. Skulle vara så skönt bara att få veta att jag kommer härifrån, att jag slipper bo här länge till. Känns som att det aldrig kommer att hända.

Happy happy!

Hurra! Det har visat sig att jag inte har vanlig hypertyreos utan subakut tyreoidit vilket innebär att det är en lindrigare variant som kommer att försvinna antagligen av sig självt om ca ett halvår. Inga cellgifter, inget radiojod, ingen operation, utan bara lite hjärtmedicin och Levaxin i några månader! underbart!

OCH vi ska vara och titta på huset ikväll och jag hoppas på det så jag nästan svimmar! VILL VILL VILL! Hoppas det är i bra skick och att det inte blir budgivning utan att de kan ta vårt bud som isf är utgångspris.

Och bilen är hel igen :)

Dag 1 för kristna (lista)

Eftersom jag är kristen så ska jag göra en liten kristen lista som jag hittade på en annan blogg. man ska svara på en fråga per dag. Men vet inte om jag orkar just en gång per dag eller så. Det blir som det blir. Är inte heller säker på att jag vill svara på alla frågor. De ser väldigt privata ut.

Dag 1: Vad är du mest tacksam till Gud för?

Svar: Jag är tacksam för väldigt mycket. Mest är jag tacksam över min son. Utan tvekan. Jag hade svårt att bli gravid och kunde inte bli gravid utan hjälp. Jag trodde inte att jag någonsin skulle få äran att bli mamma. Folk som inte vill ha barn kan kanske inte förstå det. Det var en förtvivlan som gnagde inom mig oerhört länge. Den förstörde mycket av mitt liv. Under en period (5-8 år sedan) började jag vara väldigt självdestruktiv också eftersom mitt liv blev väldigt svårt att reda ut. Jag kunde inte bara leva för mig själv. Det var då också jag började tänka mer på kristendom även om jag inte direkt betedde mig enligt den kristna läran, om man säger så. Var extremt självdestruktiv. Jag har också överlevt mordförsök/en mycket svår misshandel och det var bara rena turen att jag kom därifrån med livet i behåll. Det är något jag inte tänkt skriva om mer ingående då jag inte kommit över det, men det är något som förändrade mig totalt. När jag insåg att jag faktiskt skulle få leva, komma hem, bara andas, den känslan var bara en total befrielse och lycka. Något man inte direkt kan vänta sig från någon som varit med om det. Polisen kallade det "chock" men jag var bara tacksam för att jag fortfarande levde. Ibland känns det som att jag fortfarande lever på lånad tid. Men jag vill verkligen göra allt för att göra min tid bra. Jag lyckas inte alltid, är inte bra på att hantera motgångar och vara stark alla gånger, men jag är så oerhört tacksam för att jag lever och för att jag pga att jag fick mitt älskade barn. Mitt allt.

Dag 2: Vad är dina fem favorit bibelverser och varför?

Dag 3: Vad är dina fem favorit kristna sånger och varför?

Dag 4: Skriv en bön

Dag 5: Människor som du vet att Gud satte dem i ditt liv som en välsignelse?

Dag 6: Saker som du önskar skulle förändra i ditt liv och varför?

Dag 7: Mål för din tro detta år?

Dag 8: En orsak att älska Jesus idag?

Dag 9: Hur har Jesus förändrat ditt liv?

Dag 10: Vad tror du om himlen?

Husdrömmar

Försöker få tid för en husvisning. Tänk om det finns möjlighet att flytta till ett eget hus redan i sommar! Vill man inte bo i centrala stan osv så är det inte så hemskt dyrt. Och det vill inte jag iaf :) Planerar massvis. Har skrivit till mäklaren för det huset jag är intresserad av för att få en tid. Tänk om det verkligen skulle kunna ske. Bara vi kan fixa bilen så vi kan ta oss dit...

Ska till läkaren imorgon för att få domen eller vad man ska säga. Om det blir operation, cellgifter, radioaktiva mediciner eller OM det kan försvinna helt av sig självt. Mått lite bättre senaste tiden så hoppas på det sista. Drömmer om hus och en trygg och fin framtid så att jag ska slippa tänka på det mer. Men hjälper inte direkt.

Bebisen har äntligen slutat ha ont efter vaccinationen i torsdags. Nästan en vecka med smärtor. Är nästan så jag funderar på att skippa det nästa gång. Men får läsa på lite. Känns sjukt att stoppa gift i sitt eget barn som det är i vaccinationer, men samtidigt kan de rädda hans liv OM något skulle hända i framtiden. Men förstår inte varför man måste ge dem till barnen när de är så små och inte ens förstår att smärtan kan avta. Finns väl någon logisk orsak. Men har känt mig som ondast i världen för att jag utsatte honom för detta. Haft jättedåligt samvete.

Till styvmamman

Såg att någon kommit till min blogg när personen hade sökt "känner mig utanför som styvmamma" och jag blev lite berörd. OM personen mot all förmodan skulle läsa det här, du är inte ensam. Det är en jättesvår situation. Folk pratar ofta om hur stor omställning det är att få barn, men att få styvbarn är en betydligt större omställning (tycker jag) och det förväntas man ta mer eller mindre med en klackspark. Man får knappt prata om att man känner sig utanför, som en främling i sitt eget hem, hur ensam, oförstådd, vilsen och förvirrad man kan känna sig för t o m de som känner en bäst väljer att misstolka för alla tycker synd om barnen, vilket det utan tvekan ÄR. Det är svårt även som vuxen. Särskilt när beslut tas över huvudet på en. Säger man hur dåligt man mår så vänder folk ofta det till att man inte skulle tycka om barnet eller att det är värst för barnet. Och ja, det är det säkert, men som styvförälder är man inte den som bestämt vare sig skilsmässa eller barnets boende (i de flesta fall iaf). Man är utomstående och förväntas passa in i en annans familj väldigt snabbt. Göra rätt utan några direktiv alls.

Det är väldigt svårt att ha en familj som inte är ens egen. Det är som en hallucination. En familj som är i ens hem men ändå så långt borta. Jag valde att flytta isär för kände mig så oerhört ensam ibland så det var lättare att vara helt ensam. Bara titta på när ens man hade en familj man inte var med i. Så fruktansvärt ensam. Innan jag hade min son och jag inte kunde bli gravid utan hjälp och bara tittade på och anpassade mig efter den familj min make hade, som jag inte var en del av. Jag var helt tom. Och jag var arg på föräldrarna som inte bara levde ihop istället, gjorde allt så svårt när de bara borde ha varit lyckliga. Men samtidigt var de den enda familj jag hade. Jag kanske inte kunde få en egen. Det var svårt. Så kluvna känslor.

Jag skriver inte ofta om detta för det är som det är och man kan bara göra sitt bästa. Men du som sökte på det är inte ensam med att känna dig utanför. Det är helt naturligt. Tror att det hade varit mer konstigt om man kände att det var helt lätt på alla plan, iaf om man inte har erfarenhet av det. Jag ser det som att min man har två familjer. Jag anpassar mig så gott jag kan men i alla lägen gör jag inte det och kommer att mer och mer bestämma mig för att leva mitt eget liv. Våga leva själv, inte bara ha dåligt samvete över något som hände innan jag ens var med. Jag är ingenstans en mamma till min styvdotter, bara en kompis. Det fungerar bra mellan oss. Det som inte fungerar bra är saker omkring, som att de bestämt att de ska bo i en stad jag hatar och jag blev aldrig tillfrågad vad jag ville. Bara förväntas hänga med. Och det är något jag vill säga att man aldrig ska göra.

Man får inte anpassa sig så man går under. Barnen är viktigast men även mitt barn. Och jag har precis lika mycket rätt att leva det liv jag vill leva, där jag vill leva, trots att någon bestämt något annat med sin första familj. Ibland betyder det dock att jag måste klara mig själv. Ingen kan vara på två ställen samtidigt.

Man tror att det är svårt men för många är det mycket svårare än man någonsin kan föreställa sig även när man älskar varandra och barnen. Ja, eller kanske särskilt då. Utan kärlek skulle det vara ganska lätt att dra :)

Att det är konstigt för en och man känner sig ensam betyder inte att någon gör något fel eller att någon hatar någon eller bråkar. Det är bara konstigt att anpassa sitt liv efter en familj man knappt känner. Det är inget för mig, men man får göra sitt bästa.

Jag känner att min son är min familj. Han är den enda jag verkligen känner är min. Som jag har ansvar för. Den enda jag känner på riktigt. Utan honom vore jag ingenting.

Men jag älskar betydligt fler. verkligen verkligen älskar. Och det är också bra.

Visste att det är sexigt att spela dragspel!

 

Inte blivit lika lyckat när jag försökt imponera med mina dragspelskunskaper direkt :) Gick dragspelskurs som barn faktiskt. Det är det inte många som vet. Länk till klippet om man klickar på bilden för övrigt! men klippet är sorgset för hennes man är knäpp.