Rolig dag!

Gullig bebis med gulliga hundar!

Haft en rolig dag med barnen. Vi har handlat och lekt! Just nu så är det Bilar som gäller för Niko. Alla slags Bilar. Och Bilar-filmen. Första han gör när han vaknar är brummar. Det är gulligt. Jag gillar också Bilar-filmerna så det är bra :) Var ganska less på Askungen efter sådär hundrade gången. Varit lite sur på BVC-kvinnan för jag tyckte att hon uttryckt sig dåligt om mitt val att vara hemma med barnen länge och att jag är hemmafru. Men känns som att det bara skulle bli värre om jag börjar tjafsa och byta. Gäller bara att stå på sig när det är något man verkligen tror på!

Har köpt en hårtoning för att jag funderar på att bli lite mer strawberry blonde än platina. Tycker lätt att platinablond lägger på några år när man passerat 25. Har köpt en hårtoning så att förändringen inte blir permanent om jag ändrar mig!

Kärlek

Varit ensam hemma med barnen hela veckan och känner just nu mig ganska rofylld. Jag älskar verkligen mina barn och att ta hand om dem. Jag älskar att fixa med gården och jag älskar att göra det fint hemma. Jag har beslutat mig för att göra allt jag kan för att bara ta det lugnt och ta hand om mig själv och mina ungar i minst tre år till, gärna fem. Allt annat får vänta. Det ekonomiska kan nog lösa sig ok ändå om bara min make inte lämnar oss men så ska man väl inte tänka... Om bara några vissa människor lämnar mig ifred så blir det nog bra. Börjar de bråka så orkar jag inte och får flytta hem till släkten i Finland men jag och barnen trivs rätt bra här. Vill bara inte ha något drama.

Mina barn ska inte stressas ihjäl mellan hem och förskolor. Inte mötas av en trött mamma som jobbat så hon inte orkar trösta när de inte kan sova på nätterna. Det får gå. Jag ska klara det. Jag ska bli den bästa mamman någonsin. Allt för mina barn. Allt.

Hausfrau attack!

Löste sig med läkarkontakten. Mina värden hade höjts till lite över normalt men ska fortsätta med samma dos. Hoppas att jag snart slutar vara så trött.

Är väldigt orolig över framtiden. Kommer att få kämpa som in i döden bara för att kunna ge min son en tryggad uppväxt bara för att jag VET att tidig förskola/jobba heltid är en omöjlighet för mitt barn och mig. Det kommer inte att hända. Kommer att kämpa mer än jag kämpat för något i hela mitt liv för att göra ALLT jag kan för att han ska vara trygg och lycklig.

Redan innan han är ett år så måste jag ständigt planera och försvara mig, t o m för min egen familj, bara för att jag vill göra det som är rätt för mitt barn, men visst, här i Sverige ska man ju följa strömmen och göra sådant man tror att helt fel bara för att "alla andra gör det".

Snart blir jag någon slags extremist-hemmafru för orkar inte försöka passa in i det här förvridna samhället längre. Varför ens försöka? Verkligen en sak jag hatar med att vara kvinna. Man ska i Sverige ständigt skämmas för att man skiter fullständigt i karriär, utan bara vill ta hand om sina ungar och vara en bra fru. Och inte lyckas jag med att vara en bra fru heller eftersom stressen med att gå tillbaka till arbete (vilket jag inte ens kunnat direkt enkelt om jag velat eftersom företaget har förändrats och jag inte har ett jobb att gå tillbaka till) gör mig otrygg. Att känna att jag ska tvingas göra något jag tror är fel. Kan vara att det kan tvinga oss till separation eftersom jag inte har arbete här men på annan ort där jag samtidigt kan ha släktingar som hjälper med barnet.

Fattar inte hur man kan köra ekonomisk utpressning mot barnfamiljer på det här sättet. Vi hemmaföräldrar sparar ändå sisådär 12 000 i månaden i skattepengar för varje barn vi inte har på förskola (i de kommunter det inte finns vårdnadsbidrag, som i denna.) Men det talas det tyst om. Istället ska vi svälja massa dravel om hur vi inte bidrar till samhället. Skiter väl jag i. Min unge är viktigare än ert ruttna svenska samhälle. Och dessutom så sparar vi pengar till samhället för att NI, som tycker att det är så viktigt att gå tillbaka till arbetet direkt, ska få jobba och ha era ungar på förskola!

Uppgivenhet inför det svenska systemet

Bara en länk och jag får ont i magen när jag läser detta. Och det är en psykoterapeut som skrivit detta, inte någon som bara läst lite som jag t ex:

Ödesdiger separation

Att en ettåring saknar inre föreställningar för att förstå att föräldrarna faktsikt kommer tillbaka när man lämnat det på dagis är en väldokumenterad kunskap. I facklitteraturen är den benämnd objektkonstans, vilket betyder att barn inte förstår att människor och ting utanför deras synfält finns.En separation från föräldrarna i 8-9 timmar blir då ödesdiger. ”Finns inte mamma finns inte jag”, anses vara barnets upplevelse, därmed blir den ett hot mot själva existensen. Objektkonstansen är bräcklig och är fullt utvecklad först i tre- fyra-årsåldern. Skador som uppstått eller tillfogats före den åldern och språkutvecklingen är svårbehandlade och i en del fall oreparabel.

Artikel till GP

Ett blogginlägg med flera bra länkar och hänvisningar till andra läkare som säger ungefär samma sak.

Länk till Leif Karbelius blogg

Och jag vet att folk blir upprörda för de kan inte göra på annat vis och kanske en dag kan inte jag heller göra på annat sätt än ha min son på förskola fast han inte är redo, men det som är ruttet är att hela svenska systemet bygger helt och hållet på att detta är det bästa för barnet, att vara på förskola flera timmar per dag. Sveriges politiker borde gemensamt kämpa för det som är tryggast för barnen, inte för en såkallad jämställdhet som skadar dem, särskilt inte med ett system som inte är ekonomiskt hållbart för landet (den svenska förskolan).

All heder till de läkare och psykiatriker i Sverige som försöker föra fram de forskningsresultat som pekar på att det svenska staten försöker hjärntvätta oss med är felaktigt.

Förbannad över "förskoledebatten"

Jag är förbannad över människor som menar att sådana som jag som planerat att vara hemma med mina barn längre än vanligt i Sverige lever på andra osv. För det första, jag kommer inte att få några bidrag mer än barnbidraget om inga ändringar blir. Jag kommer att få försörja mig genom att arbeta hemifrån med webbshop, försäljning, om jag får något arbete som webbansvarig igen mm. Ni som har barn på förskola, ni betalar ca 1000-2000 kr per månad för platsen. Det är inte i närheten av vad det kostar svenska staten.

Enligt Riksdagens utredningstjänst krävs en årsinkomst på 1,4 miljoner kronor för att täcka kommunens förskolekostnader för två barn. 2007 kostade en heltidsplats i kommunal förskola i genomsnitt 157 200 kronor per år, detta enligt Skolverket. Vad skulle en plats i förskola av god kvalitet kosta år 2011? 250 000 för en ettåring? (läs mer här bl a)

Och ändå drar man in det futtiga pensionsgrundade vårdnadsbidraget på ca 3000 kr i allt fler kommuner för att lägga mer pengar på just förskolorna.

Man gör som man vill som förälder när det gäller sina barn och vem vet? Kanske kommer jag tvingas ha mina barn i förskola också fast jag absolut inte vill om det skulle gå helt åt helvete och det inte fungerar på något annat vis. Jag förstår att man inte har något val när man måste vara på ett arbete där man inte kan ha med barnen såklart. Men det är inte hemmaföräldrarna som kostar landet pengar, det är de som jobbar och har barnen på förskola.

Och folk som väljer att kalla hemmaföräldraskap för en "kvinnofälla". Det är just denna typ av siffror som gör att det blir en sk kvinnofälla. Om hemmaföräldrar skulle slippa straffas ekonomiskt för att vi väljer att spara in pengar till svenska staten så skulle det inte vara någon "kvinnofälla".

Och säger bara, tydligen är det individer av den här kalibern som jobbar på svenska förskolor. Man blir inte direkt peppad att ha sitt barn på förskola då. Undrar vad hon lär dem? Mobbning? Hur kan man skriva en sådan debattartikel och sedan erkänna att man faktiskt är utbildad pedagog?