Är lite orolig för Ringo eftersom han inte verkar må bra efter operationen. Ångrar så mycket att jag lät kastrera honom. Har pratat med veterinären idag och ska på återbesök för att fixa hans tänder och jag har samtidigt bett om att ska få prover tagna. Hans mamma blev ju väldigt sjuk i samma ålder och dog efter jättemånga operationer osv. En del symptom är likadana. Plötsliga svåra problem med tänderna och en ny slags aggression. En märklig sådan. Ibland tror jag nästan att han ser saker som inte finns. Det har blivit värre efter kastreringen, men det känns inte som att det går över och det har gått en månad så känns som att något är fel. Åh, Ringo. Han har t o m räddat livet på mig när jag hade det jättejobbigt. Eller indirekt i alla fall. Då hade jag bara Ringo. Jag hade ingen annan. Det var bara han och jag mot världen. Jag älskar verkligen Ringo. Känner mig maktlös nu när jag inte förstår varför han blivit konstig. Det blev direkt mycket värre efter operationen så kanske är han fortfarande hormonellt förvirrad. Älskade lilla voffsing.
Nu är han sitt vanliga jag och krafsar på dörren och vill komma till sovrummet och gosa med oss. Precis som förr.
Nu vaknade Nikolaj så han var med och valde bilder på Ringo att lägga upp! Vi ska nog se till att Ringo blir frisk igen. Kanske är han bara förvirrad efter operationen. Hoppas det. Men vi ska åka till veterinären och göra provtagningar på honom. Ska bara kolla upp vad hans mammas sjukdom hette så de vet vad de ska leta efter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar