Blir väldigt ledsen över ett "familjeproblem" jag inte verkar kunna lösa. Det som idag skulle vara ett mindre födelsedagsfirande för min son i efterskott blev bråk och tjafs och jag förlåter inte denna person för att hon bråkar helt omotiverat framför mina och andras barn även om hon lovat att inte göra det denna gång. Hon sa inte ens hej innan attackerna började hagla. Man ser verkligen hur hatet lyser i hennes ögon så fort hon ser mig. Jag ger upp. Jag kan inte mer. Jag har idag "gjort slut" med denna ingifta släkting och kommer förhoppningsvis aldrig att träffa henne igen. Vill helst inte att mina barn ska träffa henne igen heller med tanke på hur sårande och respektlöst hon beter sig mot deras mamma, men det är något jag inte riktigt kan bestämma och kanske inte heller vill.
Jag förstår inte. Jag har ärligt talat aldrig varit med om denna typ av ogillande inom släkt/familj förut. Jag vet inte hur mycket skit man förväntas ta i sitt eget hem.
Allt var bra en gång. Jag förstår inte vad jag har gjort henne. Det har gått åratal av tjafs, bråk och dåliga nerver i veckor innan jag ska träffa henne. Det får vara slut nu. Någon gång måste man säga ifrån ordentligt.
 |
| I did not punch her in the face though. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar