Plötsligt blir allt annat så futtigt. Läkarundersökning på BVC idag. Finns en viss risk att B har problem med synen. Känns som jag inte ens kan ta det till mig mer än som ett stort hål av oro i magen. Troligtvis är han okej i alla fall, vi ska på återbesök om två veckor. Allt annat jag oroat mig för och saker jag och min man tjafsat om osv känns plötsligt rätt oviktigt i jämförelse.
Varje tecken nu på att han ser gör mig så lycklig så jag gråter. Älskade lilla bebis. Ska försöka att inte oroa ihjäl mig. Min vackra lilla vän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar