Känner mig rädd och glad samtidigt. Är rädd att de val jag gör kommer att vara fel. Om vi köper huset kommer jag att se min man mindre. Hur ska jag orka när jag också är sjuk? Känns ofta redan som att han är så långt borta. Jag saknar honom fast han kramar mig. Jag saknar honom hela tiden när han är bredvid mig. Jag är trött och jag är sjuk och jag är stressad, men mest av allt är jag rädd. Men samtidigt glad. Hur ska vi kunna ha en familj om vi ses mycket mindre? Men lyckas vi då kanske bättre på vissa sätt, när jag får vara i ett hus, med en gård som våra barn kan leka på, inte instängd i en lägenhet i en stad jag mår dåligt av att bo i.
Hur jag än gör så blir det fel.
Jag älskar dig. Det måste bli bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar