Förskolan igen (mina tankar och min oro för utvecklingen i Sverige)

Som de flesta som läser min blogg vet så avser jag vara hemmaförälder så länge som det bara går. Det beror naturligtvis på hur vi ska sy ihop det ekonomiska så smidigt som möjligt, eftersom företaget jag arbetat för inte finns kvar på samma sätt som förr och det finns ingen plats för mig där längre.

Men jag oroar mig ändå för förskolorna för de minsta eftersom barngrupperna ofta är så stora. Förr fanns det lag på att det fick vara max 3 barn (under 2 år) per vuxen, men det är idag ingen lag på det. Samtidigt gör man det svårare för folk att bli förskolepedagoger och snart måste man läsa lika länge som om man skulle bli läkare. Direktiven är att man inom några år endast ska ha förskolepedagoger med denna fulla utbildning. Hur många barn blir det per vuxen då? 12?

Och ändå pratar folk så mycket om hur bra det är på förskolorna. Jag tycker det är fantastiskt om ni verkligen känner att ert barn trivs på förskolan, att ni känner hur ert barn växer med det och älskar att gå dit! Får all den kärlek och omsorg han/hon behöver. Men var inte blinda och gå inte på myten om att Sverige har en fantastisk barnomsorg, för det stämmer inte.

Varför jag började tänka på detta var detta blogginlägg jag kom över och en kommentar under som jag väljer att citera eftersom den väckte min sorg och fick mig att börja oroa mig för det mer:

Jag har inte jobbat länge på förskola, men jag känner redan att detta är inte för mig, just p.g.a. att man inte räcker till. Det är inget nöje att varje dag åka från jobbet och känna "Näe, det gick inge bra idag heller" då man inte räcker till. Den ekonomiska frågan har jag tänkt på också och kommit till samma som du, att dagvården blir onödigt dyr i slutändan. Men det värsta tycker jag är alla dessa föräldrar som inte kan eller orkar ta hand om sina barn. De umgås så lite tid med sina barn så att de knappt känner dem och de har knappt något socialt skyddsnät heller som kan hjälpa dem och ge råd i "uppfostringsfrågor" (fult ord...). Då föräldrar har barn på förskolan, trots att de själva är hemma och har ledig dag p.g.a. att de inte orkar ha sina barn hemma då barnen är för jobbiga, ja då blir man ledsen. Vem ska hinna älska dessa barn?!