Felicia försvann - Felicia Feldt (Anna Wahlgrens dotter)

Håller nu på att lyssna (ljudbok, faktiskt första ljudboken någonsin för mig) igenom Felicia Feldts bok Felicia försvann om hur det var för henne att växa upp som "barnexperten" Anna Wahlgrens dotter. Hon är inte glad åt sin mamma öht och försvarar repetitivt sin rättighet att hata sin mamma och inte vilja försonas. Jag mådde dåligt innan jag faktiskt själv lyssnade igenom boken, pga de avsnitt jag hört talas om och alla exempel på hur dåliga mamma hon ibland har varit. Genuint elak ibland Anna Wahlgren verkar ha varit en rätt deprimerad kvinna emellanåt (hon har själv skrivit böcker om sitt liv, om misshandel, hemlöshet osv) och i denna bok tas även upp hur ett av hennes barn omkom.

Jag har redan ogillat Anna Wahlgren pga filmer jag sett på hennes forum om hur man ska få spädbarn att sova hela natten osv. Rent ut sagt äckliga metoder, på snudd till barnmisshandel. Jag skulle aldrig komma på tanken att göra som de gör i filmerna som exempel mot mitt barn. Inte en chans. Mår illa av tanken på det.

Men.

Denna bok får mig märkligt nog mest att tycka synd om Anna Wahlgren, inte om dottern. Hur en vuxen dotter i 40-årsåldern kan komma på tanken att skriva en sådan här bok öppet om sin mamma förvånar mig. En mamma som fortfarande är i livet. Hur hon klagar över att hennes mor hängt ut henne och hennes far i sina egna böcker och så gör hon precis samma sak? Hon skriver om hur hennes dotters pappa ligger med sin mormor osv.

Jag har aldrig läst om ett så genuint hat mot en förälder. Rosemary West är mer förlåtande än Felicia Feldt och hennes föräldrar våldtog, misshandlade, sålde henne hela hennes barndom och dödade dessutom hennes syskon och grävde ner dem i källaren. Inte ens Josef Fritzls barn uttrycker ett sådant genuint hat.

Tyvärr är det många barn som växer upp med alkoholistföräldrar och får psykiska problem pga det. De flesta skulle aldrig få för sig att hata sin förälder hela livet trots misshandel, hårda ord mm. Jag är chockad.

Jag försvarar verkligen inte Anna Wahlgrens sätt att bete sig mot sin dotter Felicia, men två fel gör inte ett rätt. Och jag tror faktiskt inte heller att Anna Wahlgren hatat sin dotter. T o m galna avsnitt i boken visar på tvärtom fast hon gör många fel. Däremot hatar dottern sin mamma något extremt.

Ja, Anna Wahlgrens metoder verkar i detta fall skadat anknytningen oerhört. Har aldrig läst någon hata sin förälder såhär mycket. Och visst är det många vidriga exempel hon tar upp, men ändå?

Flera gånger frågar Felicia om hon måste älska sin mamma.

Jag tänker, nej, det måste du verkligen inte. Men att hata henne så djupt gör nog större skada än du tror. Hoppas verkligen att det hjälpte att skriva boken...

Edit: Och dessutom att ägna kapitel åt hur dålig Anna var på att laga mat och att det var äckligt att äta gröt. Det känns bara som gnäll, faktiskt. Förutom då när mamman var deprimerad efter sonens död och inte köpte mat alls. Kapitel om hur jobbigt det är att äta gröt ofta?

Känns spontant som att hon kanske skulle ha ägnat lite mer tid till att fråga var papporna tog vägen. De som är sååå snälla när de bryr sig en gång vart fjärde år. Säger bara.