Att jag är kristen är jag väldigt övertygad om för det mesta. De kristna värderingar om det fria valet hos människan, vikten av att kunna förlåta, försöka se alla människors värde mm, vikten av ärlighet osv, det tycker jag är bra egenskaper.
Jag började förra året en kurs för att konvertera till katolicismen då de katolska värderingarna är mer nära vad jag tror än de som svenska kyrkan står för. Men jag har fått lite problem i och med att det är som att jag inte alls känner mig hemma bland den katolska kyrkans medlemmar. Många katoliker, särskilt de svenska, känns väldigt elitistiska. De vill ofta inte hjälpa en förstå, de vill ofta peka ut saker man inte förstår. Ibland känns det som en tävling. Om man frågar något är det inte sällan man blir nästan lite idiotförklarad.
Skulle ha gått på min kurs idag. Ville gå, för det var en dag då man får ställa frågor mm och ville göra det då det kändes som att jag kanske kunde veta var jag står efter den kursen, om jag ska gå över till den katolska kyrkan eller om jag ska fortsätta vara katolik i hjärtat men tillhöra den svenska kyrkan. Men valde att inte gå då min son var lite ledsen.
Känner mig lite ledsen själv nu. Var så glad när jag började gå dessa kurser. Nu vet jag inte riktigt. Kanske är det bara separationsångest?
