Samvetsrannsakan och Confiteor

Imorgon är det dags för min kurs. Hoppas verkligen att jag är frisk nog för att gå. Man missar så mycket när man missar ett möte eftersom det bara är varannan eller var tredje vecka och behöver gå på så många möten jag kan innan jag ska föda barn osv.

Confiteor

Jag bekänner, inför Gud Fader allsmäktig,
den saliga ständiga jungfrun Maria,
den salige ärkeängeln Mikael,
den salige Johannes Döparen,
de heliga apostlarna Petrus och Paulus,
alla helgon, och er, bröder (och dig, fader),
att jag har syndat i tankar, ord och gärningar.
{Detta är} min skuld, min skuld, min stora skuld,
Därför ber jag den saliga ständiga jungfrun Maria,
den salige ärkeängeln Mikael,
den salige Johannes Döparen,
de heliga apostlarna Petrus och Paulus,
alla helgon, och er, bröder (och dig, fader),
att bedja för mig till Herren, vår Gud.

Confiteor Deo omnipotenti, beatæ Mariæ semper Virgini, beato Michaeli Archangelo, beato Ioanni Baptistæ, sanctis Apostolis Petro et Paulo, omnibus Sanctis, et vos, fratres (et tibi, pater): quia peccavi nimis cogitatione, verbo et opere: mea culpa, mea culpa, mea maxima culpa. Ideo precor beatam Mariam semper Virginem, beatum Michaelem Archangelum, beatum Ioannem Baptistam, sanctos Apostolos Petrum et Paulum, omnes Sanctos, et vobis, fratres (et te, pater), orare pro me ad Dominum Deum nostrum

Hittade en läsvärd länk om samvetsrannsakan här och det som kändes jobbigast för mig att läsa var Gör jag livet lättare eller tyngre för min omgivning?
Det har alltid varit det som legat som grunden till alla mina plågor, känns det som, till allt dumt jag gjort, att jag känt mig oförmögen att skapa något positivt av mig själv, mitt liv. Att jag alltid känt mig som en belastning för alla i min närhet, t o m försökt befria dem genom att försvinna ur deras liv mm genom att avsluta relationer.

Blev lite plågsamt att tänka på, men känns som att det kan vara bra för mig.

Rent allmänt så tycker jag att dessa grundläggande frågor kan vara en ganska bra moralisk grund att stå på:

"Älska varandra så som jag har älskat er"

Tänk på dem som du umgås med: familj, vänner, kollegor...

Fråga dig:

Har jag gjort dem illa, med eller utan deras vetskap?

Har jag av feghet eller lättja underlåtit att visa dem omsorg?

Har jag önskat ont över någon?

Har jag låtit egna intressen gå före andras väl?

Har jag låtit någon bli lidande genom min själviskhet, mina krav?

Gör jag livet lättare eller tyngre för min omgivning?

Har jag varit hänsynslös, i affärer, i det sexuella, i andra sammanhang?

Man bör alltså sträva efter att kunna svara nej på dessa frågor sanningsenligt :)

Och när man inte kan det så ska man reflektera kring varför man agerat som man gjort och sträva efter att lösa situationerna på ett annat sätt nästa gång.