Innan jag ska sova så har jag, som till naturen är en orolig själ, suttit och kollat försäkringsjämförelser. Har beslutat mig för att nu, som gift och snart mamma, att det vore ansvarsfullt av mig att teckna en bra livförsäkring. Ska även teckna en gravidförsäkring för att täcka de värsta kostnaderna om det skulle uppkomma komplikationer i o m barnets födelse, oavsett om det gäller mig eller barnet. En riktigt bra barnförsäkring ska jag också teckna så man inte sitter med lägsta ersättning om det skulle visa sig att ens barn har någon svår sjukdom längre fram i livet.
Jag tycker att det är väldigt viktigt att teckna riktigt bra försäkringar och man borde egentligen informera mer om varför det är viktigt. Själv har jag tyvärr tvingats se hur stor skillnad det kan bli i livet för den som har en försäkring när vissa saker (som sjukdom och våldsbrott) händer och den som inte har det. Försäkringen ska betalas för min unge varje månad fram tills att han/hon är vuxen nog att betala för den själv är min tanke.
Tror att en del ser försäkringar som att man tror att det värsta ska hända, men hade jag inte haft toppförsäkring på Lizzy t ex så hade det varit väldigt jobbigt att betala ut de över 10 000 kronorna som det kostade när hon var tvungen att ligga i kuvös! Och en olycka eller sjukdom kan ju även hända människor!
Och en livförsäkring, skulle jag dö plötsligt och vi har t ex massa småungar som inte är bra på att gå på dagis så vore det ju bra för min make att ha sådär två miljoner i buffert från livförsäkringen så han kan andas lite och inte behöver tänka på att vara ensam med dem och jobba heltid samtidigt. Man har liksom nog med att komma över att någon dött och ska inte behöva ha hand om ekonomiska besvär också mer än nödvändigt.
Blir lite lugn i hjärtat av att tänka på att jag ska ha bra försäkringar! Men visst är det sorgligt, när man tänker på saker som kan hända förstås, men blir ett nervvrak av att inte vara förberedd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar