Jag fattar inte ärligt talat hur en del människor menar när de säger att de är stolta över sina handikapp, funktionshinder mm. Visst om man orsakat dem själva, men folk som säger "Jag har ADHD och är stolt över det!" Hur kan man vara stolt för något man fötts med? En skada?
Jag har ADHD och det har förstört stora delar av mitt liv på många sätt. Fruktansvärt mycket. Läkarna är inte ens säkra på om det är ärftligt eller inte, tänk om jag skulle få barn och de ska leva med den jävla känslan med kampen att kontrollera impulser och tolka folks meningar hela livet och det inte går att bota. Stolt? Knappast. Livrädd. Tänk att få ett barn som inte vill leva t ex. Det måste vara väldigt hemskt.
Vad har jag att vara stolt över gällande det? Var ju knappast överlagt att ligga med navelsträngen runt halsen och skapa allvarlig syrebrist. Var inte mitt val att skippa kejsarsnitt, det var läkarens. Kanske ska jag ringa BB jag föddes på och be dem vara stolta för att de inte kollade upp det ordentligt? Man kanske ska dra ner på vården så fler förlossningar går snett så alla får skador de kan vara stolta över?
Hade en jävla tur som kom undan med bara ADHD. Hade kunnat bli allvarligt cp-skadad och inte kunnat gå mm.
Vad jag menar är att jag hade inte en del i detta öht. Varför skulle jag vara stolt? Jag kan vara stolt för att jag klarar en del saker trots min ADHD, men inte att jag har det. Inte min förtjänst.
Vore t o m mer logiskt om man var stolt över något riktigt dumt val, som att man vore kriminell eller något, det är ju ändå ett livsval, även om ett dumt sådant.
Att vara stolt över ett funktionshinder man fötts med är ju lika dumt som att vara stolt över att man är kort, lång, har stora pattar, en viss hudfärg, eksem eller annat. Man kan ju tycka att det är fint eller att man hade tur men det är annan sak.
Ännu värre tycker jag att det är med folk som tror att ADHD är påhitt och handlar om ouppfostrade barn. Visst kan det handla om att de barnen man tror har ADHD är ouppfostrade istället men mina hjärnvågor har inget med uppfostran att göra! Då handlar det om feldiagnos om ungen bara är ouppfostrad! Jag blev fostrad väldigt strikt. Och nej, det växer inte bort heller men man lär sig hantera det och kan inte botas med vitaminer, däremot kan vitaminbrist orsaka liknande symptom.
Jag önskar att jag varit vanlig, att det hade varit enklare med att kunna en massa skitsaker folk tar förgivet att man fattar. Vad är det att vara stolt över att ha ADHD? Eller ens glad? Att man har massa fantasier och ambitioner? Visst, den delen är väl kul, men de gör ju också att man tar sig för en massa skit och sedan rasar allt och man lyckas aldrig med något någonsin. Inte ens hitta till busshållplatsen själv.
Jag vill inte ha ADHD. jag vill vara normal.
Edit: Verkar som att jag måste förtydliga igen. Jag menar att man ingte ska vara stolt över att man HAR ett funktionshinder utan att man isåfall hanterar det bra. Det är en skillnad. En semantisk fråga som man säger.
Och ja, mina diagnoser beror på grund av syrebrist vid förlossning, de jag har i kombination. Det känns ingen mening att diskutera med folk som inte ens sett mina journaler. Jag känner inte att jag måste lägga upp mina diagnoser eller förklara dem tydligt för alla bara för att få vara ledsen en dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar