Haft rekordmigrän idag på förmiddagen. Blev lite bättre och bakade då lite vita pepparkakor men däckade sedan igen...
En grej som jag kommit på att jag verkligen måste prata med kyrkan med är det här med giftermål och/eller familj när man inte har samma religion, eller helt enkelt att den ena är troende och inte den andre.
I min värld existerar inte skilsmässa mer än som ett hot från min partner. Gifter jag mig så gör jag det för att det ska hålla för alltid. Katolska kyrkan är inte som svenska kyrkan när det gäller sånt här. Blir jag gravid så gifter vi oss (borde man gjort innan redan men men inte dödssynd direkt) och är man gift så skiljer man sig inte. Man får skilja sig men gifter man om sig blir man utesluten ur kyrkan och konverterar inte direkt för att bli utesluten ur kyrkan...
Jag tycker att det är ganska intressant hur andra gör när de är troende och gifter sig med icke-troende. Grejen är väl bara att de icke-troende måste tänka igenom vad de faktiskt ger sig in på så de inte lovar något de inte kan hålla.
Vi har ju faktiskt ett ganska "modernt" förhållande och jag måste snacka igenom det här med en präst eller något. Inte för att jag gör slut om prästen skulle föreslå det (det skulle han inte) men så att jag inom kyrkan inte lovar något jag inte kan hålla pga okunskap. Är faktiskt livrädd för att klanta mig så jag blir utesluten så fort jag fått in en fot.
Jag har ju inte massvis med katolska släktingar jag tänker på detta för, så att de inte ska skämmas eller något. Mina släktingar vill nog att jag ska vara ateist typ, de har alltid varit sådär förutom de frikyrkliga som är lestadianer och det är jag inte, min pappa är den ende förutom min syster lite på gamla dagar, som också är lite troende annars, förutom lestadianerna. Jag vill göra rätt för mig själv, för kyrkan och Gud. Svårare än så är det inte. Det handlar inte om släktingar som får skämmas annars. Det handlar om att jag sviker kyrkan och det vill jag inte, det känns alltid i själen när jag gör något jag är medveten om är fel. Ska försöka sluta med det så mycket jag kan.
Uppdatering:
Hmm, har just läst till mig att ett borgerligt äktenskap inte är giltigt enligt katolska kyrkan. Jag förstod det, men trodde att man kunde få välsignelse så det blev det! Men man måste gifta sig i katolska kyrkan, protestanten måste vara döpt och barnen måste uppfostras katolskt och döpas. Bra att läsa på så man inte klantar sig.:)
Undrar om man isåfall borde gifta sig borgerligt innan jag konverterat klart (kan ta länge att göra det) pga svenska lagar och sedan gifta sig i katolska kyrkan igen när jag konverterat för att vårt äktenskap ska vara giltigt? Blir ett protenstantäktenskap ogiltigt när den ena konverterat? Det är mycket krångligt för oss... Hallå kyrkoherden!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar