Nu börjar det bli väldigt illa med gallstensanfallen.
När min man skulle hem till sig och jag följde honom med hundarna så fick jag hugg och ont så jag föll för det gjorde så ont i hela torson ungefär med både huggande, strålande och även malande smärtor. Hundarna blev också oroliga och slickade i mitt ansikte när jag grät. Jag kunde bara sitta stilla på knä i snön och jag blev på någon sekund yr och allt blev svart och det blev jättevarmt i hela kroppen och jag visste inte var jag var ens.
Tur att han var där för tänk om hundarna smitit!
Snart hjälpte min man mig upp och kunde leda mig hem men jag spydde på vägen och hemma också. Har tunnelseende hela tiden!
Jag är rädd. Hoppas jag kan hitta någon som iaf kan operera bort det privat till imorgon så jag åtminstone har en tid. När jag åker in akut så skickar de bara hem mig och är elaka mot mig. Jag kan inte ha det såhär länge till. Går ju inte. Fattar inte hur de tänker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar