Ibland blir jag chockad över hur "vuxet" mitt liv plötsligt blivit. Är ofta ganska rädd och jag har ganska mycket problem med icke-kärnfamiljsgrejen och vi har pratat om det lite idag. Jag måste veta hur allt ska vara, hur livet ska se ut, annars går det inte. Det är skitsvårt att vara tillsammans med någon som har barn sedan förr, särskilt när jag inte ens vill bo i den här stan. Varit på väg bort så länge och sedan träffade jag denna man och blev kär, men antar att jag inte visste att han skulle bo kvar. Ett tag skulle han flytta med mig, i början, och det tog ju ett halvår innan jag ens träffade hans barn. Vi ville vara säkra först. Problemet med det är att vi blivit ihop utan att förstå hur vår framtid ser ut. Vi måste försöka lappa ihop det här.
Blir så trött, när jag söker råd för hur jag ska vara bra styvmor, att folk säger "Stick om det inte passar!", "Du visste ju att han hade barn!" mm. Ja, jag visste att han hade barn, men jag visste inte att det betydde att jag inte kan flytta eller leva mitt eget liv, vara en egen person, om jag är med dem. Det var inte tydligt. Och de som säger stick om det inte passar förstår jag inte hur de kan tro att barnet mår bättre av några skilsmässor till. Jag räknar henne till någon jag skulle göra ALLT för, vill veta hur jag ska göra det bäst, och då får jag skäll. Man börjar inte älska ett barn, skapar trygghet och känsla av familj, för att sedan packa och sticka så fort det brister. Med barn kommer ansvar, oavsett om det är ens egna eller andras.
Hoppas det löser sig. Det måste det. För allas skull. Ingen vinner på att det här går snett. Ingen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar