Jag minns faktiskt denna gunga, när mamma lyfte mig in i den och när jag fick rostbröd med sirap eller marmelad och de var så stora. Blir lite sorgsen när jag ser denna bild. Om man får barn, hur ska man kunna skydda dem från allt ont?
Det var inte så det skulle bli, slängts mellan vården från födseln. TUR att det gick att få hjälp hos läkaren, men fan, känns som att det var SÅ NÄRA, i o m att jag fick nej från det andra stället, det jag för en vecka sedan trodde var min enda livlina. Nu var det inte det, men de sa ju faktiskt det till mig.
Usch att man ska behöva kämpa så för att få sin hjärna fixad när man haft problem redan på 70-talet.
(Batterierna i vågen tog slut så kan inte väga mig och uppdatera fetmans ras:). Skall införskaffa nya idag. Har gått ner rätt bra denna vecka, men det beror ju på typ att mensen försvunnit och kissar ut menskilona.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar