Hade hört att skräckfilmen Eden Lake (2008, James Watkins) skulle vara bra, men ärligt talat, den var mindre hoppingivande än I Spit On Your Grave (1978, Meir Zarchi), även om den inte var lika otäck riktigt. Tydligen ska det göras en remake av den senare. Känns rätt onödigt.
Tillbaka till Eden Lake. Alltså, man vill ju att något bra ska hända någonsin i filmen, men tydligen har jag fått lite för mycket dos av verkligheten i mitt liv, för att tycka att det är underhållande längre. Trist. Blev bara ledsen. Kanske inte så märkligt när folk man känner till blivit mördade nyligen heller. Det är liksom inte kul bara med ett lyckligt par som blir omotiverat mördade, utan vändningar alls. Bara meningslöst och deprimerande.
SÅ försökte gaska upp mig med familjeserien Dårfinkar och Dönickar (1989, Rumle Hammerich) och det var roligare, men blev ledsen för att Simones hund försvinner i början! Väntar ju själv nu på att tiden ska gå lite så att det inte är mitt i natten, så kan jag gå ut med min söta hund. Han vill nog det. Jag älskar verkligen hundar.
Känner mig sorgsen. Känns ofta att jag inte passar in i livet. Är hungrig under diet och har migrän. Borde nog sova bredvid min älskade man.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar