Åh, World of Warcraft har ju bästa musiken någonsin! Saknar att spela. Inte bara WoW utan allt. Det har alltid varit så för mig med spel att de påminner mig om saker och även om det är lyckliga minnen så kan jag bli så väldigt olycklig av att tänka på det. När min första pojkvän dumpade mig så tog det tre år innan jag ville börja spela Final Fantasy igen t ex. Tja och när senaste exet jobbade som spelrecensent så säger det väl sig självt att det satt lite spår i mina minnen. Är så jobbigt att minnas allt hela tiden. Och allt känns som nu. Lika starkt. Det är lite knäppt. Egentligen är man kanske aldrig riktigt närvarande då.
Men kanske man ska försöka minnas med lycka istället för att bli vemodig och börja gråta inombords vid varje minne. Började tänka på spel för en gammal kompis från Umeå där jag bodde förr frågade om jag hade tips för spelmusik för han skulle ha en spelmusiktävling :).
Jag ska försöka tänka mer på spel som att det faktiskt är min identitet också. Var ju faktiskt jag som fick exet att börja spela spel igen, liksom han som lånade MIN Nintendo, inte tvärtom! Och samma med killen före!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar