Känner mig ensam. Har en massa tårar i ögonen. Jag vill att han ska komma hem och älska mig. Jag kommer aldrig att vänja mig vid att ha en deltidsman. Aldrig. Men jag vill inte vara utan honom så det finns väl inget alternativ. Känns lite mindre eftersom min mamma nyligen varit här och det känts som att jag också har en familj. Jag vill också vara med. Jag känner mig utanför. Känns som att jag bara sitter här och är ogift och dum i huvudet. Jag är ledsen. Blir ännu mer ledsen av att skriva om det.
Dumma karl! Kom hem!
Hoppas verkligen att han har paket till mig (igen)!

Edit 22.33: Nej, älskling. Jag behöver inte några presenter eller köttskor. Det var lögn!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar